Maria Soxboさんのインスタグラム写真 - (Maria SoxboInstagram)「Det finns ett uttryck. It takes a village to raise a child. Ibland tillskrivs det Hilary Clinton, men verkar egentligen vara ett ordspråk från den afrikanska kontinenten. 🏘 Det är fint formulerat, men jag håller inte helt med. Om det tar en hel by för att uppfostra ett barn – var passar då alla ensamstående föräldrar med små resurser in? De som sliter för att få ekonomin att gå ihop och samtidigt ge sina barn en fin barndom, men varken har tid eller ork att bygga upp ett socialt skyddsnät från scratch? Eller alla trasiga familjer på flykt, som tillbringar år efter år utan att få en chans att rota sig och bygga upp en ny tillvaro?  Många barn får en tuff start i livet, och jag hoppas innerligt att samhället kliver in där föräldrarna brister eller inte mäktar med. Men jag tror att ”byn” främst får betydelse när vi blir vuxna. 🏘 Just nu jobbar jag med ett nytt projekt, och jag tror att tanken om den lokala ”byn” ska få ta ganska stor plats. För det har blivit för lätt att tänka att samhället är ”dom”, snarare än något vi bygger tillsammans. Vi ÄR ju samhället, och för att förstå det tror jag vi behöver bli en del av en ”by” igen. Hjälpa varandra och ta gemensamt ansvar för den plats vi bor på, snarare än att bara se om vårt eget hus. 🏘 Jag tror också att det blir mycket enklare att leva hållbart som en del av en lokal gemenskap. Att ringa på hos grannen och låna hens borr kan kännas fullkomligt otänkbart i en trappuppgång där ingen känner någon annan. Istället klickar vi hem en borr, för ett par minuters användning. 🏘 Där lokalgemenskapen funkar kan bilpoolen bli verklighet. Tas frukten om hand. Får barn utan större syskon ändå kläder att ärva. Behöver den som saknar familj inte vara ensam. Detta är självklarheter i många andra länder, men vi tappade nog bort oss lite längs vägen. I takt med att vi kunde få kontakt med människor över hela världen via en skärm började vi slarva med våra lokala relationer. Vi idealiserar småstadsidyller ”where everybody knows your name” – men glömmer att en ”by” ju kan uppstå var som helst. I en studentkorridor. På fina gatan. I förorten. Eller villakvarteret. 🏘 It takes a village to live a sustainable life. Eller vad säger ni?」10月7日 13時35分 - mariasoxbo.se

Maria Soxboのインスタグラム(mariasoxbo.se) - 10月7日 13時35分


Det finns ett uttryck. It takes a village to raise a child. Ibland tillskrivs det Hilary Clinton, men verkar egentligen vara ett ordspråk från den afrikanska kontinenten.
🏘
Det är fint formulerat, men jag håller inte helt med. Om det tar en hel by för att uppfostra ett barn – var passar då alla ensamstående föräldrar med små resurser in? De som sliter för att få ekonomin att gå ihop och samtidigt ge sina barn en fin barndom, men varken har tid eller ork att bygga upp ett socialt skyddsnät från scratch?
Eller alla trasiga familjer på flykt, som tillbringar år efter år utan att få en chans att rota sig och bygga upp en ny tillvaro?
Många barn får en tuff start i livet, och jag hoppas innerligt att samhället kliver in där föräldrarna brister eller inte mäktar med. Men jag tror att ”byn” främst får betydelse när vi blir vuxna.
🏘
Just nu jobbar jag med ett nytt projekt, och jag tror att tanken om den lokala ”byn” ska få ta ganska stor plats. För det har blivit för lätt att tänka att samhället är ”dom”, snarare än något vi bygger tillsammans. Vi ÄR ju samhället, och för att förstå det tror jag vi behöver bli en del av en ”by” igen. Hjälpa varandra och ta gemensamt ansvar för den plats vi bor på, snarare än att bara se om vårt eget hus.
🏘
Jag tror också att det blir mycket enklare att leva hållbart som en del av en lokal gemenskap. Att ringa på hos grannen och låna hens borr kan kännas fullkomligt otänkbart i en trappuppgång där ingen känner någon annan. Istället klickar vi hem en borr, för ett par minuters användning.
🏘
Där lokalgemenskapen funkar kan bilpoolen bli verklighet. Tas frukten om hand. Får barn utan större syskon ändå kläder att ärva. Behöver den som saknar familj inte vara ensam. Detta är självklarheter i många andra länder, men vi tappade nog bort oss lite längs vägen. I takt med att vi kunde få kontakt med människor över hela världen via en skärm började vi slarva med våra lokala relationer. Vi idealiserar småstadsidyller ”where everybody knows your name” – men glömmer att en ”by” ju kan uppstå var som helst. I en studentkorridor. På fina gatan. I förorten. Eller villakvarteret.
🏘
It takes a village to live a sustainable life. Eller vad säger ni?


[BIHAKUEN]UVシールド(UVShield)

>> 飲む日焼け止め!「UVシールド」を購入する

144

22

2020/10/7

Maria Soxboを見た方におすすめの有名人